hej världen, jag lever.
jag har varit här i tre veckor nu. tre veckor! nästa lördag har jag varit här en månad. sjukt! det har gått jättesnabbt, trots att jag känner att jag knappt hunnit med allt. första veckan kändes faktiskt som jag hade varit här en månad, så mycket nya intryck och saker att göra. andra veckan var jag ju sjuk nästan hela tiden och den här veckan har jag haft besök från sverige.
jag har spenderat veckan i nairobi, kom tillbaka till ngong igår kväll. jag är helt slut i både kropp och själ. sjukdomen har, peppar peppar, börjat ge med sig. gick till doktorn i måndags, fick den något tveksamma diagnosen "matförgiftad" och blev hemskickad med en drös mediciner. vet inte riktigt vad det var för mediciner (förutom antibiotika) men det verkar ha funkat. inte för att jag riktigt tror att det är så bra att ge antibiotika för matförgiftning men jag ska inte klaga!
nairobi då. jag förstår inte den staden. alls. förstår inte hur den hänger ihop, förstår inte människorna, förstår inte trafiken, förstår ingenting. ända sedan jag kom till kenya har jag varit smärtsamt medveten om min hudfärg och vilka privilegier det faktiskt ger mig. det är nyttigt, jättenyttigt, men också otroligt utmattande. kanske ett i-landsproblem, jag vet inte. jag läste på en del om "farligheter" i kenya innan jag åkte hit, plus att jag fick höra från diverse vänner och bekanta hur farligt det är, särskilt i nairobi. nairobi har öknamnet nairobbery och är känt för alla människor som försöker lura av turister pengar. jag har aldrig känt mig otrygg i nairobi, inte ens när jag vandrat omkring själv helt utan kompass och karta och omdöme, men den här veckan har jag tyckt det varit väldigt jobbigt (eller kanske snarare irriterande) med alla "safarijagare" och människor som drar sitt livs historia för att få pengar. jag känner mig hemsk för att jag tänker så, känner mig hemsk för att jag tror att många av historierna som berättas är påhittade och hemsk för att jag vill bli lämnad ifred men inte blir det pga min hudfärg.
bland annat stötte vi på (snarare, han följde efter oss) en man som sa att han var flyktig från sudan, hans fru hade blivit mördad och han hade flytt till kenya med sina två döttrar. han var på väg vidare till zambia eftersom det inte kommer vara tryggt i kenya under valperioden nästa år. han ville mat, lite ris, han skulle nöja sig med det. h gav honom 500 ksh men då ville han ha 1000 ksh. han fick det. när vi skulle skiljas åt sa han "if anybody else ask you for money, tell them to go to hell". eh... okej.
en annan gång kom en man fram till oss och påstod att han var polis. jag hörde inte riktigt vad han sa, h sa att han sa att han hade sett oss ge pengar till en man på gatan och att vi inte fick det. jag hörde det som att han bara sa att han var polis och att han skulle få pengar av oss så att vi inte skulle råka illa ut. han tog fram sin legitimation som han trodde skulle bevisa att han var polis. alltså ett helt vanligt leg. när han sa "so,will you give me money or not?" sa jag nej, drog h i armen och vi gick därifrån.
det är svårt. som med allt annat här. jag brottas med mitt samvete dagligen på organisationen. ute på gatorna. hemma. hela tiden. och det bör jag också göra. om jag hade varit själv hade jag inte ens stannat och pratat med de här människorna, jag hade bara fortsatt gå. jag vet inte om det är rätt eller fel, det bara är. okej, sista exemplet kanske inte var så konstigt att inte ens ha dåligt samvete av men jag tror ganska många skulle bli skrämda av det. på något sätt.
men det finns såklart mycket bra och fint i nairobi också. det är stökigt och bullrigt och kaos och jag gillar det lite. människor öht i det här landet är otroligt varma och hjälpsamma. ibland lite för vänliga, men det är bra terapi mot min folkskygghet. :)
och det har varit en fin vecka. sett massa saker, ätit goda saker och hängt runt. skönt att dela lite av den här upplevelsen med någon annan hemifrån.
nu funderar jag på att ta tag i den här dagen. och med att ta tag i den här dagen menar jag att lägga mig i sängen igen. ikväll ska jag fila på ett förslag till en empowermentgrupp på organisationen. jag hoppas det blir bra.
No comments:
Post a Comment