hej
inget nytt under solen. fortfarande sjuk. ganska ynklig. hoppas väl att det sakta men säkert kommer vända.
jag har legat och stirrat i taket i tre dagar nu. om jag orkar ska jag ta mig ut bland människor imorgon igen. och handla upp hela apoteket. vi får se.
på måndag får jag besök. yay! tills dess önskar jag pepp. PLEASE!
Friday, October 26, 2012
Thursday, October 25, 2012
magsjuka
ja, jag är alltså magsjuk. eller jag har fått någon bacill av något slag som vägrar försvinna. det började för någon vecka sedan och sedan eskalerade det för några dagar sen. men det går nog över, jag kommer inte dö osv. tackar min tur för att jag har tillgång till vattentoalett och rinnande vatten, att bo i slummen vid sådana här tillfällen hade mer stjälpt än hjälpt.
jag har varit oförsiktig med vad jag stoppat i mig. mest för att jag inte ens tänkt på det eftersom jag anser mig själv ha en mage av stål men också för att jag tycker att det är artigt att äta det jag får serverat. jag antar dock att det beror på en annan bakteriekultur, att de tvättar alla grönsaker i vanligt vatten och att jag varit dålig på att sköta min handhygien. ska nog bättra mig lite med maten...
jag får frukost och middag lagad åt mig (lyx, jag vet!) och det är huuuur mycket mat som helst. mest bönor. och bananer. och spenat. men också världens godaste grönsakssamosas och pasta. så att jag bara har levt på bönor och bananer var faktiskt en överdrift. det som dock är jobbigt med att få all mat serverad är att jag tex nu under min magsjukeperiod inte velat äta, men blir typ tvingad till det. de menar väl och så men jag tror att fasta är bättre än att äta. igår frågade sophia (kvinnan som lagat maten, hon är fö världens bästa kock) mig vad jag ville äta till middag. bara ris går bra, svarade jag. okej sa hon. när middagen kom så var det fyra rätter men inget ris... nåja.
nationalrätten i det här landet är i alla fall ugali. jättemärklig rätt. en blandning av potatis, bröd och ris som ska ätas med spenat ellere bönor. smakar ingenting. nu läste jag på wikipedia att ugali och pap (som man äter i sydafrika) är samma sak. nja, tror inte det.
jag har varit oförsiktig med vad jag stoppat i mig. mest för att jag inte ens tänkt på det eftersom jag anser mig själv ha en mage av stål men också för att jag tycker att det är artigt att äta det jag får serverat. jag antar dock att det beror på en annan bakteriekultur, att de tvättar alla grönsaker i vanligt vatten och att jag varit dålig på att sköta min handhygien. ska nog bättra mig lite med maten...
jag får frukost och middag lagad åt mig (lyx, jag vet!) och det är huuuur mycket mat som helst. mest bönor. och bananer. och spenat. men också världens godaste grönsakssamosas och pasta. så att jag bara har levt på bönor och bananer var faktiskt en överdrift. det som dock är jobbigt med att få all mat serverad är att jag tex nu under min magsjukeperiod inte velat äta, men blir typ tvingad till det. de menar väl och så men jag tror att fasta är bättre än att äta. igår frågade sophia (kvinnan som lagat maten, hon är fö världens bästa kock) mig vad jag ville äta till middag. bara ris går bra, svarade jag. okej sa hon. när middagen kom så var det fyra rätter men inget ris... nåja.
nationalrätten i det här landet är i alla fall ugali. jättemärklig rätt. en blandning av potatis, bröd och ris som ska ätas med spenat ellere bönor. smakar ingenting. nu läste jag på wikipedia att ugali och pap (som man äter i sydafrika) är samma sak. nja, tror inte det.
Monday, October 22, 2012
djur!
idag såg jag en vit kattunge. den var smutsig och smal och jag ville adoptera den. jag fick inte det för min kollega men hon lovade att jag skulle få träffa hennes katt någon dag. antar att det får duga.
djur! alltså, lite svårt att få bra bilder på dem då de äter HELA TIDEN.
i ngong finns det ca en miljard getter som går fria på gatorna hur som helst, när som helst. fattar inte riktigt hur de kan hålla koll på vem som äger vilken get. försökte fråga någon om det men fick bara ett mummel till svar.
läste någonstans att kenya har en bra djurlag jämfört med resten av afrika. alltså att det är förbjudet att behandla sina djur illa. det är bra! har inte sett någon slå något djur än så länge, inte ens gatuhundarna (som fö är förvånansvärt få och förvånansvärt snälla (antar att jag vant mig vid turkiska gatuhundar)). bra!
djur! alltså, lite svårt att få bra bilder på dem då de äter HELA TIDEN.
i ngong finns det ca en miljard getter som går fria på gatorna hur som helst, när som helst. fattar inte riktigt hur de kan hålla koll på vem som äger vilken get. försökte fråga någon om det men fick bara ett mummel till svar.
läste någonstans att kenya har en bra djurlag jämfört med resten av afrika. alltså att det är förbjudet att behandla sina djur illa. det är bra! har inte sett någon slå något djur än så länge, inte ens gatuhundarna (som fö är förvånansvärt få och förvånansvärt snälla (antar att jag vant mig vid turkiska gatuhundar)). bra!
Sunday, October 21, 2012
ngong hills
ganska snart får jag besök från sverige. det blir fint.
baby jesus loves you
den här veckan har verkligen varit upp och ner. eftersom jag ändå rest i den här delen av världen en del borde jag veta vad jag kommer att möta men nej, det är alltid någonting nytt.
kenya verkar vara otroligt religiöst. mer religiöst än något annat land jag har varit i på denna kontinent. eller i alla fall som jag har tänkt på. i varje kvarter finns en kyrka (moskéer lär det finnas mer utav på kusten, jag har bara sett en häromkring så länge), om det än så bara är i ett plåtskjul. på organisationen hade bönemöte varje morgon och bibel study varje torsdag. för mig är det rätt nytt att vara i en sån miljö och det är även nytt för mig att stöta på kristna missionärer. förmodligen finns det överallt och att jag bara inte har varit i en sån miljö än och nu kan jag ju inte tala för alla kristna missionärer världen över men... jag tror sällan jag har varit med om sådan falskhet som jag har upplevt nu.
i fredags kom alltså fyra amerikanska missionärer från en annan organisation som stödjer den jag är på. en var pastor och resten något slags bihang. dagen började med bibelskola och pastorn pratade hela tiden med kvinnorna som de var barn. hon läste alltså en berättelse ur bibeln och sen förklarade hon vad den betydde och hur den historien kan användas i ens eget liv. nu är jag förvisso inte religiös på något sätt och jag har egentligen inget problem med människor som är det och jag förstår verkligen att vissa vänder sig till religion - särskilt de kvinnorna som vi jobbar med - men jag ifrågasätter det extra mycket när det verkligen känns som det är tillbaka till kolonialtiden. som att allt ska ordna sig genom frälsningen, som att huvudpoängen med religion är att vänta ut svåra tider för att gud är god men testar alla människor. äh jag vet inte, det blir så konstigt.
hur som helst, i fredags skulle de göra hembesök hos tre kvinnor (förmodligen i syfte för att se vad deras pengar går till) och jag och islam fick följa med. innan hade jag och islam pratat om hur falskt och konstigt allt kändes för han hade sett på mig att jag höll på att flippa ur under bibelskolan och vi tänkte väl att det skulle bli konstigt... fast jag hade inte förväntat mig att det skulle bli SÅ konstigt som det blev.
dessa tre kvinnor är alltså en del av programmet som organisationen tillhandahåller. en är i början och är väldigt sjuk och får hjälp med det mesta, den andra har börjat att få lektioner men får fortfarande ekonomisk hjälp och den tredje är klar med programmet och är mentor på programmet samt tjänar sina egna pengar. vi åkte alltså och hälsade på hemma hos dem och de berättade sina livshistorier för oss. detta är tunga historier. jag kan aldrig förstå eller ens sätta mig in i deras situation för att jag kommer därifrån jag kommer och det enda jag kan göra är att visa respekt och visa att det betyder något. någon från samma bakgrund som jag kan omöjligt förstå. det är jag säker på. när alla hade avslutat sina historier började missionärerna att be för dem. och ja, religion är en stor del av allas liv här, för dem är det inget konstigt, men när den här vita pastorn från texas la sin hand på deras huvuden och fötter och säger att jesus älskar dem och att allt kommer bli bra bara de fortsätter att älska gud, då ville jag försvinna från jordens yta. jag kan inte för mitt liv FÖRSTÅ. jag kan inte förstå hur någon i deras ställning, som vita välbärgade kvinnor från väst, kan säga till någon i en sådan situation att om de bara tror tillräckligt så blir allt bra.
det värsta var ändå varje gång vi lämnade deras hus, och hur jag kände hur äcklet spred sig min kropp, för varje gång gick de därifrån som att inget hade hänt. under varje besök såg jag hur pastorn tittade på klockan och hur någon annan gäspade diskret. vid varje hej då sa pastorn bara att hon hoppades att se dem på någon årlig kristen konferens som hon håller i, ingenting annat. efteråt sa de saker som "oh look at the cute children outside" eller pratade om någon jävla safari de skulle på. jag vet att livet går vidare, jag vet att det inte går att göra allt för alla, och jag själv måste stänga av mycket för att orka (även om jag faktiskt har brytit ihop då och då) MEN jag tror inte heller att jag pratar genom gud eller att tron kommer göra allting bättre. cyniskt kanske, men... den här självgodheten, det här postkoloniala, falskheten, övertron, vi kan alla leva utan den. jag är säker på det.
ville bara få ur mig det.
de blonda är missionärerna. brrrrr.
kenya verkar vara otroligt religiöst. mer religiöst än något annat land jag har varit i på denna kontinent. eller i alla fall som jag har tänkt på. i varje kvarter finns en kyrka (moskéer lär det finnas mer utav på kusten, jag har bara sett en häromkring så länge), om det än så bara är i ett plåtskjul. på organisationen hade bönemöte varje morgon och bibel study varje torsdag. för mig är det rätt nytt att vara i en sån miljö och det är även nytt för mig att stöta på kristna missionärer. förmodligen finns det överallt och att jag bara inte har varit i en sån miljö än och nu kan jag ju inte tala för alla kristna missionärer världen över men... jag tror sällan jag har varit med om sådan falskhet som jag har upplevt nu.
i fredags kom alltså fyra amerikanska missionärer från en annan organisation som stödjer den jag är på. en var pastor och resten något slags bihang. dagen började med bibelskola och pastorn pratade hela tiden med kvinnorna som de var barn. hon läste alltså en berättelse ur bibeln och sen förklarade hon vad den betydde och hur den historien kan användas i ens eget liv. nu är jag förvisso inte religiös på något sätt och jag har egentligen inget problem med människor som är det och jag förstår verkligen att vissa vänder sig till religion - särskilt de kvinnorna som vi jobbar med - men jag ifrågasätter det extra mycket när det verkligen känns som det är tillbaka till kolonialtiden. som att allt ska ordna sig genom frälsningen, som att huvudpoängen med religion är att vänta ut svåra tider för att gud är god men testar alla människor. äh jag vet inte, det blir så konstigt.
hur som helst, i fredags skulle de göra hembesök hos tre kvinnor (förmodligen i syfte för att se vad deras pengar går till) och jag och islam fick följa med. innan hade jag och islam pratat om hur falskt och konstigt allt kändes för han hade sett på mig att jag höll på att flippa ur under bibelskolan och vi tänkte väl att det skulle bli konstigt... fast jag hade inte förväntat mig att det skulle bli SÅ konstigt som det blev.
dessa tre kvinnor är alltså en del av programmet som organisationen tillhandahåller. en är i början och är väldigt sjuk och får hjälp med det mesta, den andra har börjat att få lektioner men får fortfarande ekonomisk hjälp och den tredje är klar med programmet och är mentor på programmet samt tjänar sina egna pengar. vi åkte alltså och hälsade på hemma hos dem och de berättade sina livshistorier för oss. detta är tunga historier. jag kan aldrig förstå eller ens sätta mig in i deras situation för att jag kommer därifrån jag kommer och det enda jag kan göra är att visa respekt och visa att det betyder något. någon från samma bakgrund som jag kan omöjligt förstå. det är jag säker på. när alla hade avslutat sina historier började missionärerna att be för dem. och ja, religion är en stor del av allas liv här, för dem är det inget konstigt, men när den här vita pastorn från texas la sin hand på deras huvuden och fötter och säger att jesus älskar dem och att allt kommer bli bra bara de fortsätter att älska gud, då ville jag försvinna från jordens yta. jag kan inte för mitt liv FÖRSTÅ. jag kan inte förstå hur någon i deras ställning, som vita välbärgade kvinnor från väst, kan säga till någon i en sådan situation att om de bara tror tillräckligt så blir allt bra.
det värsta var ändå varje gång vi lämnade deras hus, och hur jag kände hur äcklet spred sig min kropp, för varje gång gick de därifrån som att inget hade hänt. under varje besök såg jag hur pastorn tittade på klockan och hur någon annan gäspade diskret. vid varje hej då sa pastorn bara att hon hoppades att se dem på någon årlig kristen konferens som hon håller i, ingenting annat. efteråt sa de saker som "oh look at the cute children outside" eller pratade om någon jävla safari de skulle på. jag vet att livet går vidare, jag vet att det inte går att göra allt för alla, och jag själv måste stänga av mycket för att orka (även om jag faktiskt har brytit ihop då och då) MEN jag tror inte heller att jag pratar genom gud eller att tron kommer göra allting bättre. cyniskt kanske, men... den här självgodheten, det här postkoloniala, falskheten, övertron, vi kan alla leva utan den. jag är säker på det.
ville bara få ur mig det.
Thursday, October 18, 2012
savva savva
hej!!!!
jag lever!11!1
jag har så mycket att skriva men så lite tid just nu. ngong är en stor lerpöl, ligger ca en timme från nairobi. jag bor just nu hos min chef (med hennes dotter och typ nanny) för att hon inte vill att jag ska bo ensam i praktikantlägenheten. jag blir bortskämd med mat (bönor banan spenat repetera i all evighet) och jag har till och med VARMVATTEN! det är tydligen få förunnat i kenya, så jag har haft tur.
allt har varit så himla omtumlande. jag har fått stänga av och jag antar att jag kommer fortsätta att behöva göra det för att orka. hade inte förväntat mig happy happy joy joy men kanske inte heller att jag REDAN skulle bli så känslomässigt berörd.
det jag alltså gör är att jag gör praktik på en organisation som arbetar med hivpositiva kvinnor. dessa kvinnor ingår i ett program som är på 18 månader där de får lära sig att starta upp egna företag samt där de får hjälp med barnpassning, lite matpengar, transportpengar, medicin och omlokalisering från slummen i den utsträckning som går. jag har blivit bemött med en otrolig värme från alla och vart jag än har gått har jag varit välkommen men som det alltid är i afrika (ok, en stooor generalisering nu) så känns allt lite oorganiserat och jag har väl mest känt mig i vägen hittills. i måndags hade jag ett stort psykbryt, men sedan dess har jag känt mig relativt stabil. nästa vecka börjar jag med mitt schema och då kanske det känns ännu bättre. jag har inte direkt haft hemlängtan men jag gillar inte att känna mig i vägen och jag gillar inte när jag inte förstår saker direkt.
lite foton:
min chefs chaufför, felicity som jobbar på organisationen och islam som är praktikant med mig
en ny kompis
en till kompis
afrika!!!!
utsikten från kontoret
och här är kontoret och organisationen jag praktiserar åt.
så fort jag har skaffat eget internet ska jag skriva mer. har mycket att skriva, som sagt.
jag lever!11!1
jag har så mycket att skriva men så lite tid just nu. ngong är en stor lerpöl, ligger ca en timme från nairobi. jag bor just nu hos min chef (med hennes dotter och typ nanny) för att hon inte vill att jag ska bo ensam i praktikantlägenheten. jag blir bortskämd med mat (bönor banan spenat repetera i all evighet) och jag har till och med VARMVATTEN! det är tydligen få förunnat i kenya, så jag har haft tur.
allt har varit så himla omtumlande. jag har fått stänga av och jag antar att jag kommer fortsätta att behöva göra det för att orka. hade inte förväntat mig happy happy joy joy men kanske inte heller att jag REDAN skulle bli så känslomässigt berörd.
det jag alltså gör är att jag gör praktik på en organisation som arbetar med hivpositiva kvinnor. dessa kvinnor ingår i ett program som är på 18 månader där de får lära sig att starta upp egna företag samt där de får hjälp med barnpassning, lite matpengar, transportpengar, medicin och omlokalisering från slummen i den utsträckning som går. jag har blivit bemött med en otrolig värme från alla och vart jag än har gått har jag varit välkommen men som det alltid är i afrika (ok, en stooor generalisering nu) så känns allt lite oorganiserat och jag har väl mest känt mig i vägen hittills. i måndags hade jag ett stort psykbryt, men sedan dess har jag känt mig relativt stabil. nästa vecka börjar jag med mitt schema och då kanske det känns ännu bättre. jag har inte direkt haft hemlängtan men jag gillar inte att känna mig i vägen och jag gillar inte när jag inte förstår saker direkt.
lite foton:
en till kompis
utsikten från kontoret
och här är kontoret och organisationen jag praktiserar åt.
så fort jag har skaffat eget internet ska jag skriva mer. har mycket att skriva, som sagt.
Sunday, October 14, 2012
jambo jambo
Idag har jag försökt bli vän med Nairobi. Det har gått... jag vet inte. Det blir så svårt när gatorna blir tomma redan kl 15 (vilket förmodligen beror på att det är söndag idag) och alls freaks kryper fram ur sina nästen. Jag vet inte hur många jag blivit tvungen att ignorera idag, tex en jättefull man som raglade fram till mig och frågade om jag ville att han skulle arrangera en safariresa åt mig. Alltså, nja. Är inte jättesugen på att åka på safari med random berusade män som kommer fram till mig på en öde gata, men tack ändå :)))) Det hjälper faktiskt att inte svara på tilltal har jag märkt (otrevligt, jag vet), utom i ett fall där jag blev förföljd (igen) (då var det dags att gå till hostelet kände jag). Men innan dess var det trevligt. Nairobi är verkligen... murrigt. Osigt. Påminner mig mycket om Durban (vilket inte säger de flesta någonting) pga den stora indiska befolkningen och hur slitet allt ser ut. Eller jag vet inte, jag tror kanske att det finns mer "fancy" delar men dit hittade jag aldrig. Jag gick lite på måfå, utan karta. Vilket inte är så smart :)))
Blev utskälld i en mataffär för att jag inte ville ha en plastpåse. Såg fyra (!) servitörer serva en (!) familj. En tonåring sa att han älskade mig. I en annan mataffär hade de inte tillräckligt med växel till mig, "can I give you something else instead of change?". Åh, Afrika!!!
Saker jag dock inte saknat med den här kontinenten (som jag märkt alla länder jag HITTILLS har varit i har gemensamt):
- Duscha i kallvatten
- Trafiken. Folk kör som dårar och det är omöjligt att ta sig över några vägar. Nu har jag lärt mig att gå när alla andra går, annars står jag bara där och ser dum ut i tusen år.
- Att allt dör på eftermiddagen/kvällen
Det mest absurda idag var dock att jag såg en kille stå och försöka kränga två jättesöta hundvalpar vid sidan av vägen. Fick ont i hjärtat.
Imorgon åker jag vidare till Ngong där jag ska göra min praktik. Jag hoppas att det blir bra. Det måste bli bra.
Blev utskälld i en mataffär för att jag inte ville ha en plastpåse. Såg fyra (!) servitörer serva en (!) familj. En tonåring sa att han älskade mig. I en annan mataffär hade de inte tillräckligt med växel till mig, "can I give you something else instead of change?". Åh, Afrika!!!
Saker jag dock inte saknat med den här kontinenten (som jag märkt alla länder jag HITTILLS har varit i har gemensamt):
- Duscha i kallvatten
- Trafiken. Folk kör som dårar och det är omöjligt att ta sig över några vägar. Nu har jag lärt mig att gå när alla andra går, annars står jag bara där och ser dum ut i tusen år.
- Att allt dör på eftermiddagen/kvällen
Det mest absurda idag var dock att jag såg en kille stå och försöka kränga två jättesöta hundvalpar vid sidan av vägen. Fick ont i hjärtat.
Imorgon åker jag vidare till Ngong där jag ska göra min praktik. Jag hoppas att det blir bra. Det måste bli bra.
hej nairobi!
det FINNS vegetarisk mat här!!! fast förmodligen inte dit jag ska sen...
jamia mosque
jakaranda!!!
Saturday, October 13, 2012
Det luktar Afrika
Framme! Mer död än levande men ändå framme. Jag har inte fått mitt stora psykbryt än, jag väntar spänt på det. Har en förmåga att få sådana på helt fel plats vid helt fel tillfälle så förväntar mig inte att det här kommer att bli annorlunda.
Nåväl, Nairobi. Hittills har jag inte orkat ta mig så långt från mitt hostel. Men ur smogen och i fjärran såg jag skyskrapor. I brunt. Kolonialbrunt. Eftersom Nairobi också täcks av smog så får hela staden en viss... suddig känsla. Jakarandaträden håller på att tappa sina blad, det är lilla regnperioden. Lera. Som att försöka titta på sig själv i en immig spegel.
Eller så är det sömnbristen.
På min lilla promenad som jag gick blev jag förföljd av en man med klohänder. Han bodde i slummen och ville att jag skulle bli hans fru. Han gick faktiskt när jag sa åt honom. Cred för det.
Det luktar Afrika. Så klart. Alla länder jag har varit i i Afrika luktar i princip samma sak. Värme, smuts, sött, kvalmigt. Afrika.
Nu ska jag lägga mig och läsa och hoppas att det blir sovdags snart. Imorgon ska jag ta tag i mitt liv.
Nåväl, Nairobi. Hittills har jag inte orkat ta mig så långt från mitt hostel. Men ur smogen och i fjärran såg jag skyskrapor. I brunt. Kolonialbrunt. Eftersom Nairobi också täcks av smog så får hela staden en viss... suddig känsla. Jakarandaträden håller på att tappa sina blad, det är lilla regnperioden. Lera. Som att försöka titta på sig själv i en immig spegel.
Eller så är det sömnbristen.
På min lilla promenad som jag gick blev jag förföljd av en man med klohänder. Han bodde i slummen och ville att jag skulle bli hans fru. Han gick faktiskt när jag sa åt honom. Cred för det.
Det luktar Afrika. Så klart. Alla länder jag har varit i i Afrika luktar i princip samma sak. Värme, smuts, sött, kvalmigt. Afrika.
Nu ska jag lägga mig och läsa och hoppas att det blir sovdags snart. Imorgon ska jag ta tag i mitt liv.
Thursday, October 11, 2012
idag åker jag
hej då årsta
hej då dwight
hej då hösten
hej då finaste katt
hej då vikingen!
Wednesday, October 10, 2012
Jobbar inte
Bildgooglade Kenya och fick upp denna bild:
Strax innan hade jag läst den här artikeln: Camilla Henemark: Jag var smått förälskad.
Äh, jag vet inte.
Strax innan hade jag läst den här artikeln: Camilla Henemark: Jag var smått förälskad.
Äh, jag vet inte.
cold water* surrounds me now
Det är ca 3 dagar kvar tills jag åker och jag försöker försöker försöker att inte flippa ur fullständigt. Från början hade tänkt hålla det hemligt på jobbet och bara skriva ett mail några minuter innan jag slutade för dagen där det stod typ "Hej! Nu drar jag till Kenya i några månader, ta bort mig från alla maillistor. TTYN**" men min plan misslyckades när min chef gick ut med det både muntligt och via mail till alla. Till och med människor på andra avdelningar har hört om det och börjat fråga ut mig. Hur och varför vet jag inte men det får mig att vilja flippa ur desto mer. SLUUUUUTA FRÅGAAAAAAAAAAAAAAAA NI HAR JU STRUNTAT I MIG UNDER ALL MIN TID HÄR ÄNDÅ!!!! men jag är artig och pratar om alla hemskheter som Afrika (ja, det är alltid HELA Afrika för det är ju tydligen ett land) ska bjuda på. Allt från sjukdomar och mord till äcklig mat. Ja jag kommer bli mördad, ja jag kommer få malaria och denguefeber och någon kommer stjäla min lever och sälja till en sangoma och ja jag kommer få leva på vitt bröd coca cola majs banan och bönor. Okej, kan erkänna att några av sakerna är sådant jag tänkt själv. Men ändå.
(Har för övrigt aldrig känt mig så omotiverad att jobba som jag gör nu. "Du är väl redan i Kenya i ditt huvud" sa en kollega häromdagen. Fast jag är nog var som helst förutom här).
Jag har inte förberett något. Eller jo, jag har lagt en hög med kläder på min säng som jag tänkt packa ner. Och fixat någonstans att bo första nätterna. OCH skjuts från flygplatsen. Annars har jag mest googlat olika saker, tex om det går att betala visumet med kort eller inte på flygplatsen (svaret: nej det går inte, ja det går. Vafan internet :(), om det finns vegetariska restauranger i Nairobi (JA det finns!!! typ 20 st), vad häxdoktorer kan bota (allt!), hur stor risken för att bli kidnappad av somliska pirater är (nej okej, det har jag faktiskt inte googlat. Än.), vilka mataffärer som är bäst att ragga i (halvlögn, jag laddade ner en reseguideapp där jag gick in på ett mataffärstips och då stod det att det var bra att ragga där), Så jag känner mig ganska förberedd ändå.
..
Eller inte alls.
Jag inbillar mig dessutom att jag fått njurbäckeninflammation men det skulle lika gärna kunna vara ångest eller en bieffekt av malariatabletterna. Har ingen lust att bekanta mig med den kenyanska sjukvården just nu...
MEN DET BLIR SÄKERT BRA
säkert bra
säkert bra
jättebra.
* Nairobi betyder kallt vatten. Eller i alla fall vatten. Och det är en bra låt.
** Talk to you never, för er som inte är lika insatta i Paris Hiltons slang som jag är...
(Har för övrigt aldrig känt mig så omotiverad att jobba som jag gör nu. "Du är väl redan i Kenya i ditt huvud" sa en kollega häromdagen. Fast jag är nog var som helst förutom här).
Jag har inte förberett något. Eller jo, jag har lagt en hög med kläder på min säng som jag tänkt packa ner. Och fixat någonstans att bo första nätterna. OCH skjuts från flygplatsen. Annars har jag mest googlat olika saker, tex om det går att betala visumet med kort eller inte på flygplatsen (svaret: nej det går inte, ja det går. Vafan internet :(), om det finns vegetariska restauranger i Nairobi (JA det finns!!! typ 20 st), vad häxdoktorer kan bota (allt!), hur stor risken för att bli kidnappad av somliska pirater är (nej okej, det har jag faktiskt inte googlat. Än.), vilka mataffärer som är bäst att ragga i (halvlögn, jag laddade ner en reseguideapp där jag gick in på ett mataffärstips och då stod det att det var bra att ragga där), Så jag känner mig ganska förberedd ändå.
..
Eller inte alls.
Jag inbillar mig dessutom att jag fått njurbäckeninflammation men det skulle lika gärna kunna vara ångest eller en bieffekt av malariatabletterna. Har ingen lust att bekanta mig med den kenyanska sjukvården just nu...
MEN DET BLIR SÄKERT BRA
säkert bra
säkert bra
jättebra.
* Nairobi betyder kallt vatten. Eller i alla fall vatten. Och det är en bra låt.
** Talk to you never, för er som inte är lika insatta i Paris Hiltons slang som jag är...
Subscribe to:
Posts (Atom)